Frilansa i New York: en fri otrygghet
Många drömmer om att flytta till en ny spännande stad, jobba med något man brinner för och att helt styra över sin egen tid. Det gjorde i alla fall Emil Wesolowski. Nu har han arbetat som frilansfotograf i New York i nästan två år. - Det bästa med att vara frilansare är att man är just fri, men det innebär också en otrygghet, säger Emil.
Emil Wesolowski, 24 år, arbetar som frilansande bildjournalist här i New York. Han tar bilder på uppdrag av svenska tidningar, men hittar även på egna reportage tillsammans med svenska reportar, som de säljer in till svensk media. Många jobb utför han här i New York, men han har också gjort några jobb i exempelvis Los Angeles, Houston, San Fransisco, och Boston.
- Jag flyttade hit hösten 2017, eftersom fotografen som förut brukade fota åt Dagens Nyheter i USA flyttade hem då, säger Emil. Han tipsade mig om att ta över hans uppdrag. Jag hade gått ut bildjournalistlinjen bara några månader tidigare och såg en möjlighet knyta kontakter med fler tidningar än vad jag skulle kunna i Sverige.
Att arbeta som bildjournalist i innebär i de allra flesta fall att man frilansar, även i Sverige. Det är svårt att få fast anställning.
- På lokaltidningar kan man bli fast anställd, men då blir man multijournalist och måste skriva artiklarna också, säger Emil. Det ville inte jag. Det innebär att man måste kompromissa med kvaliteten på både texten och bilderna, och jag vill producera så bra material som det bara går.
Journalister åker till USA på I-visum, som är ett journalistvisum. Det är lätt att få, det räcker att ett mediaföretag i Sverige intygar att de vill skicka journalisten till USA. Man behöver inte vara anställd av företaget. Ett journalistvisum ger en frihet att vara i landet hur mycket man vill i fem år, men man får inte arbeta åt några amerikanska företag. Anledningarna till att Emil valde att frilansa i USA istället för i Sverige är många.
- För det första är konkurrensen mycket mindre här, säger Emil. I Sverige finns det jättemånga svenska bildjournalister. Här i New York är vi fyra stycken. Samtidigt är ju antalet jobb mindre, såklart. USA är intressant för svensk media, men Sverige är ju självklart mest intressant. Det innebär att de uppdrag jag får ofta är roligare och större än de jag hade fått i Sverige. Det krävs att det är något riktigt stort som hänt för att tidningarna ska vilja skriva om det och betala en frilansjournalist här. Eftersom det är dyrare att leva här betalar de högre arvode till en fotograf som bor i New York, än till en som bor i Sverige. Men det är ändå billigare för tidningarna att anlita mig, än att flyga över en bildjournalist från Sverige och betala hotell och allt.
Att få göra stora och roliga jobb är ju kul i sig själv, men det ger också unik erfarenhet.
- Jag får så många uppdrag som jag aldrig hade fått i Sverige, säger Emil. Exempelvis fick jag åka till NASA i Houston och göra reportage om den första svenska kvinnan i rymden. Att ha en sån erfarenhet i bagaget är jättebra om jag någon gång flyttar hem till Sverige och söker uppdrag där. Hade jag stannat kvar i Sverige hade jag kanske fått hänga på riksdagen och plåta presskonferenser. Det är rätt stor skillnad!
Men livet som frilansare i New York är också svårt.
- Att vara frilansare innebär alltid otrygghet och stress över pengar, säger Emil. Jag har alltid full koll på exakt hur mycket pengar jag har på kontot och hur många veckor jag kan gå utan jobb innan det blir svårt att betala hyran. Jobben kommer i perioder också. Några månader i våras hade jag ett eller två uppdrag i veckan. Nu har det varit väldigt lugnt under sommaren, och jag har knappt fått in några pengar alls. Första gången det var såhär lugnt blev jag rejält nojig. Men nu har jag lärt mig att det är såhär. Uppdragen kommer och går. Det är som en naturlag. Får man ett jobb kommer det ännu fler och så har jag brist på tid istället för pengar helt plötsligt.
- Det bästa med att vara frilansare är att man är just fri, säger Emil. De allra flesta dagarna kan jag planera precis hur jag vill. Förut hyrde jag en skrivbordsplats i en studio för att känna att jag hade en bestämd arbetsplats att gå till. Men sen insåg jag att omväxling passar mig bättre, så jag varierar ofta mellan olika favoritkaféer och sitter där och jobbar på dagarna. Det är typ lika dyrt att köpa en kaffe på ett fik varje dag som att hyra en studioplats. Dessutom kan jag stanna i sängen och jobba de dagar jag känner för det, utan att få dåligt samvete över att jag betalar hyra för en kontorsplats jag inte använder.
Trots friheten och de roliga uppdragen har Emil börjat fundera på att flytta hem till Sverige.
- Jag älskar New York, alltså verkligen, säger Emil. Det är en fantastisk stad. Men nu har jag bott här i två år och börjar tröttna på att vara så långt ifrån vänner och familj. Och så är USA ett väldigt speciellt land, otryggheten är mycket större och livskvaliteten är lägre.
Men den eventuella flytten till Sverige beror också på att Emil har tröttnat på jobbet som frilansfotograf.
- Ibland kan man få tre minuter på sig att plåta, och tidningen har bett om ett omslag, ett uppslag och en kort video, säger Emil. Det gör att situationen blir rätt pressad. Jag vet inte om den typen av problemlösning är min grej, egentligen. Det är lite jobbigt att inte ha kontroll och istället är slav under omständigheterna.
- Jag är lite trött på mitt jobb helt enkelt, och det finns inte så stor möjlighet att ändra på min situation här, säger Emil. Jag får ju inte arbeta för några amerikanska företag, vilket gör det svårt att testa mer kommersiellt foto. Det finns ingen välfärd heller, så jag kan inte plugga vidare till något annat.
Text och bild: Sofia Appelgren